I denna promemoria har man beskrivit inlösnings- och ersättningsförfarandet i anslutning till riksväg 6 och förfarandet i anslutning till planeringsprocessen.

1. Allmänt

Utgångspunkten för inlösnings- och ersättningsfrågor är att alla förluster ersätts enligt principen full ersättning som i regel behandlas vid en allmän vägförrättning. Väghållaren strävar till att i god tid innan vägprojektet inleds, eller genast i början av projektet, komma överens med markägarna om ersättning av bostads- o.a. fastigheter och byggnader som blir inom vägområdet.

Placeringen av överskottsmassor och bullerbekämpning ingår som en central del i planeringen och man strävar till att lösa det genom att utforma terrängen. Man försöker placera en så stor del av överskottsmassorna som möjligt i närheten av vägen. Tillrådliga platser för sidotippning är exempelvis våtmarker, kärr och svackor, där trädens tillväxt är långsam eller dålig. Skogsmarken i området kan förbättras i och med deponeringen.

Besittningstagandet baserar sig på väglagens 62 §. Utgångspunkten för inlösnings- och ersättningsförfarandet är en godkänd vägplan av vilken det framgår:

• Område som skall tagas i besittning för vägområde

• Skyddsområdet

• Byggnaderna och fastigheterna som blir under vägen

• Användningsrätt under byggnadstiden (sidotippsområden, där man deponerar överskottsmassorna som inte kan användas som vägbyggnadsmaterial)

• Lagerområdena

• Servitutsrätterna

2. Förfarande vid inlösningar och ersättningar

Inlösnings- och ersättningsärendena behandlas och ersättningarna bestäms vid en sk. allmän vägförrättning som lantmäteriverket ansvarar för. Vägförrättningen utförs av en förrättningsingenjör från den lokala lantmäteribyrån och av två godemän som har tillsatts av kommunfullmäktige. Markägarna kallas per brev till väg förrättningen och om mötet kungörs också i de lokala dagstidningarna. Före förrättningen skall det område som tas i besittning sättas ut i terrängen med pålar och råmärken. Vägförrättningen görs i två etapper:

• i etapp 1, innan man börjar bygga eller i början av byggandet definieras de områden och objekt som skall lösas in och ersättningarna för marken, vegetationen och byggnaderna bestäms.

• i etapp 2, då byggnadsarbetena har färdigställts granskas vägområdets gränser och man behandlar ersättningarna för olägenheter och skador.

Vid vägförrättningen bestämmer man ersättningarnas storlek. Vid vägförrättningen kan markägaren lägga fram sitt eget ersättningskrav och vägdistriktet sin synpunkt på ersättningsfrågan. Besvär kan anföras mot besluten som gjorts vid förrättningen till jorddomstolen och mot jorddomstolens beslut kan man vidare anföra besvär till högsta domstolen.

Inlösnings- och ersättningsärendena sköts på följande sätt:

• Vägområdet och byggnader som eventuellt blir inom det löses in av staten och ersättning betalas enligt allmän gängse prisnivå.

• Skyddsområdet sträcker sig vid riksvägen 30 meter från körbanans mitt, vid landsvägar minst 20 meter och vid bygdevägar minst 12 meter från körbanans mittlinje. Väghållaren har rätt att från skyddsområdet avlägsna konstruktioner och andra hinder som stör trafiken, i övrigt kan området användas av markägaren. Nya byggnader får inte utan undantagslov uppföras på skyddsområdet. Då det gäller vägtunnlar ligger skyddsområdet vid markytan, men staten löser inte in vägområdet.

• I samband med inlösningsförfarandet kan man göra ägobyten, så att det inte uppstår områden som är svåra att utnyttja. Praxis vid ersättningar är att överlåtaren får full ersättning för marken och mottagaren får den under gängse pris. Väghållaren betalar kostnadsskillnaden. Ägobytena baserar sig i regel på frivillighet.

• Nyttjanderätt till sidotippsområden grundas för byggnadstiden. Markägaren erläggs ersättning för verkliga förluster som användningen förorsakat. Sidotippsområdena jämnas ut med den noggrannhet som gäller för arbetsmaskiner och beskogas. Man ersätter då vanligen den förlust som beror på skogens förändrade åldersstruktur. Ifall områdets användningsändamål ändrar beroende på sidotippningen och området inte senare kan användas exempelvis som skogsmark, är ersättningsgrunden en annan. Efter byggnadstiden återgår sidotippsområdena i markägarens användning.

• Lagerområden tas i bruk av väghållaren för en bestämd tid, och man strävar till att komma överens om ersättningarna. Efter användningen kan områdena exempelvis beskogas och de återbördas till markägaren.

• Gränserna definieras för nya enskilda vägar. Områdena tas i besittning för den tid vägarna byggs. Markägarna erläggs ersättningar för områdena. Efter att vägarna har byggts återbördas områdena till markägarna. Vägarna underhålls därefter av väglag eller av dem som använder vägarna.

• Servitut grundas för nya utfallsdiken. Servituten ger rätt att bygga de diken som anvisas i vägplanen. Markägarna erläggs ersättning för utfallsdiken.

• Då det skog som blir på vägområdet agerar man ofta enligt följande alternativ:

• Fastighetsägaren kan avverka skogen.

• Om skogen avverkas på vägarbetsplatsens försorg, lagras virket i närheten av vägen och överlåts åt markägaren. Ofta har man gett en lokal skogsvårdsförening i uppdrag att sköta skogsavverkningen och marknadsföringen. Markägarna får försäljningsintäkterna av virket.

• Då det gäller täckdiken låter man täckdikningscentralen utarbeta reparationsplaner och väghållaren utför nödvändiga reparationer. Markägarna skickar täckdikningskartorna till byggaren.

• Brunnarnas läge och skick reds ut innan man börjar bygga. Arbetsplatsen kontrollerar vid behov vattenytan och vattnets kvalitet i brunnarna. Vid behov bygger man en ny brunn eller anordnar fastighetens vattenförsörjning på annat sätt. Väghållaren står för kostnaderna.

• Arbetsplatschefen och ägaren följer tillsammans upp skador som har uppstått på fastigheter och byggnader under den tid vägen byggs. Arbetsplatsen kommer överens om ersättningarna för eventuella skador.

• Markägaren kan vid vägförrättningen yrka på ersättningar för nedsatt värde på fastigheten, som beror på bestående olägenheter av vägen och trafiken, exempelvis p.g.a. buller. Väghållaren låter utföra bullerundersökningar för att bestämma ersättningarna. Ersättningens storlek bestäms vid vägförrättningen.